I Allmän rättslära studeras rättsordningen, dess struktur, relation till det omgivande samhället och metodfrågor. Ämnet kännetecknas av att perspektivet är generellt. Sökandet efter kunskap inriktas framför allt på företeelser som kan antas vara gemensamma för flera rättsområden eller för rättsväsendet som sådant.

Undersökningarna kan handla om rättskällor, begreppsbildning eller uppkomsten av rättsregler och regelsystem. Centrala forskningsområden är också det juridiska beslutsfattandet, lagstiftningsteknik och frågor om tolkning i relation till rättslig argumentation, d.v.s juridisk metod.

Allmän rättslära är öppet för impulser från andra områden. Etablerade ansatser som forskningsmässigt kan relateras till ämnet är rättsfilosofi, rättslogik, rättssociologi, rättsekonomi och rättsinformatik. Exempel på mer moderna tendenser är forskningsprojekt som utgår från kognitiv vetenskap, psykologi, statskunskap och riskanalys. Ständigt aktuella är därtill frågor om politik och rätt och relationer mellan rättsregler och andra former av regler, t.ex. moralregler och religiösa regelsystem.

Forskningsresultaten har praktisk relevans för lagstiftningen, dess utformning och dess tillämpning. Domstolar, administrativa myndigheter och enskilda jurister drar nytta av fördjupade insikter om juridisk metod samtidigt som bätttre kunskap om rättsväsendet förutsättningar ökar förståelsen för det juridiska arbetets problem och möjligheter. Arbetet bidrar också till att öka kunskapen om rättsordningens funktion och begränsningar som styrmedel i samhället.

Allmän rättslära är en praktisk inriktad disciplin som har stor betydelse för att förstå juridikens och juristens uppgifter i samhället.