Internationell privat- och processrätt (IP) är det område inom den nationella rättsordningen som reglerar juridiska problem med anknytning till främmande stat. Reglerna besvarar i huvudsak tre frågor: för det första vilket land som har domsrätt (jurisdiktionen), för det andra vilket lands lag som skall tillämpas (lagvalet) och för det tredje om en dom som meddelats i ett land kan åberopas i ett annat land (frågor om erkännande och verkställighet). De IP-rättsliga reglerna tillhör den nationella rätten men har i vissa fall koppling till den internationella rätten (folkrätten) då IP-rättsliga regler kan vara konventionsgrundade eller direkt tillämpliga EG-förordningar. Genom internationellt samarbete inom vissa rättsområden har konventioner med enhetliga IP-rättsliga regler antagits och fått global genomslagskraft, i andra fall har det internationella samarbetet varit regionalt begränsat (t ex inom Norden eller inom EU).

Ett exempel på när IP-rättsliga regler aktualiseras är vid tvister där parterna i ett avtalsförhållande (t ex ett köpeavtal) är bosatta i skilda länder och avtalet av den anledningen kommer att ha anknytning till två rättsordningar. Ett annat exempel är vid gränsöverskridande skador (t ex miljöskador) där ett oljeutsläpp från ett fartyg kan drabba fisket och markägare i flera länder. Även inom familjerätten har IP-rättsliga regler betydelse, t ex när en person byter hemland. Då kan frågor om tillämplig lag vid skilsmässa, bodelning, arvskifte eller testamente aktualiseras i det nya hemlandet.