fter att Jonas Ebbeson  hälsat alla välkomna inledde Rami Al-Khamisi med att presentera sin rapport ”Rörelsejurister - Vägen mot en samhällsförändrande juridik – om makt, civilsamhälle och behovet av nya jurister.” Men först uppmanade han till en tyst minut för den 15-årige pojke som sköts ihjäl i Akalla dagen innan.  Rami Al-Khamisi  betonade att pojken bara var en i raden av ungdomar som faller offer för brott i förorterna.

Rapport om upplevd diskriminering

Rapporten är en personlig berättelse som börjar med hur Rami och hans kompisar som 19-åringar inte släpps in på en krog trots att de är både nyktra och välklädda. Rami anmälde händelsen, men förundersökningen lades ned. För Rami blev det en bekräftelse på vad han hade hört från äldre kompisar, att rättsystemet inte behandlar alla lika.

Det skapar ett självhat att hela tiden bli diskriminerad utan att rättssystemet kanaliserar den orättvisa behandlingen. Till slut tappar man tilltron till rättssystemet. Idag har inte alla människor samma tillgång till rättvisa och detta är ett stort demokratiskt problem.

Trött på att känna sig illa behandlad på grund av sitt ursprung startade han tillsammans med en kompis Megafonen, en organisation för ungdomar i förorten som bland annat jobbar med opinionsbildning, arrangerar föreläsningar i sociala frågor och anordnar läxhjälp.

Sedermera började Rami läsa juridik vid Stockholms universitet i hopp om att det skulle ge honom verktyg för att motarbeta sociala orättvisor.

Jag trodde att jag skulle träffa de mest progressiva människorna i samhället på juristprogrammet. Men när jag ifrågasatte varför det inte finns något maktperspektiv i utbildningen blev kommentaren från de andra studenterna: Är det verkligen tentarelevant Rami?

Besökte aktivister i USA

Rami Al-Khamisi kände att juristutbildningen var otillräcklig för att kanalisera de frågor och engagemang som han hade med sig in. Samtidigt upplevde han en brist på aktivism i den svenska juristkåren samt att svenska myndigheter motarbetar initiativ från civilsamhället. Därför for han sommaren 2015 till USA för att hämta inspiration. Där deltog han i konferensen Law4blacklives under vilken han intervjuade ett antal jurister aktiva i medborgarrättsrörelsen. Utifrån erfarenheterna från USA har han sammanställt tio principer som återfinns i rapporten för hur juristen kan vara en aktör i civilsamhället för samhällsförändring – en rörelsejurist.

Vi kan inte ta för givet att staten i alla lägen kommer att värna om oss. Vi kan inte ta för givet vilket samhälle vi kommer att ha om fem, tio år. Vi vet vilka krafter som är på väg. De värnar inte om de saker som vissa av oss, men inte alla, tar för givet, avslutade Rami Al-Khamisi varefter paneldiskussionen började.

Juristen har olika roller i olika yrken

 Alla i panelen var överens om att juristen har olika roller beroende på yrke.

- Som advokat ska du vara lojal mot klienten, men professionell. Det räcker inte att vara känslomässigt engagerad. Domare och åklagare ska inte vara känslomässigt engagerade. Jag vill ha domare som dömer med stöd i lag, inte för att de brinner för en viss fråga. Men oavsett våra olika roller måste vi alla värna om rättsstatens grundvalar, sa Advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg.

- Det finns en ideologi bakom lagstiftning och rättstillämpning. De är inte värdeneutrala. Domarens roll är att göra sig av med sina egna föreställningar om klass, kön och etnicitet och samtidigt vara medveten om dem. Rättegången är som ett skådespel. Juristerna tillhör en grupp i samhället medan de målsägande ofta tillhör en annan grupp. Det är viktigt att vara medveten om att det kan finnas andra lojaliteter i rättssalen än de som är juridiskt relevanta, sa Johanna Westeson, jurist på Civil Rights Defenders.

Utbildningen formar juristrollen

Ett återkommande diskussionsämne var utbildningens betydelse i att utforma juristrollen.

- Juristutbildningen har varit starkt präglad av domar - och myndighetsperspektivet. Det är den fortfarande, men vi lärare måste jobba mer med kritisk juridik och utbilda studenterna mer om varför lagen ser ut som den gör och vad den får för konsekvenser. Vi behöver göra dessa frågor tentarelevanta, annars kommer inte studenterna att ta till sig det kritiska perspektivet. Vi bör också bli bättre på att lära ut hur juridiken kan användas strategiskt för att ta sig från punkt A till punkt B och hur man som jurist kan se när juridiken är relevant och när den inte är det. Vi behöver redan från första terminen uppmärksamma även dessa kritiska och strategiska dimensioner i juridiken, och sedan återkomma till dem genom hela utbildningen. Vi har gjort en del, men vi kan göra mer, sa Jonas Ebbesson.

- I Sverige dominerar domarperspektivet i utbildningen. Studenterna får lära sig vad som är rätt. I USA och vissa andra länder är det större fokus på att lära sig att argumentera som part. Det kan vi i Sverige lära oss något av, sa Johanna Westeson.

- Jag tror visserligen att utbildningen har blivit bättre jämfört med när jag pluggade juridik på 70-talet, men dagens utbildning skulle kunna bli ännu bättre om studenterna läste Allmän rättslära och Rättsfilosofi redan på första terminen, sa Anne Ramberg. .

Jonas Ebbesson betonade vikten av att nå ut till områden och miljöer som idag på olika sätt saknar tillgång till juridiken. Alla som berörs av juridiken måste känna att de på något sätt kan delta i rättens utveckling och tillämpning för att  rättsbildningen ska få legitimitet. Det är till exempel en avsevärd skillnad, menade han, på hur personer i områden med högutbildade och höginkomsttagare använder sig av de juridiska medel som finns för att påverka sin livssituation jämfört med personer i områden med större grupper av lågutbildade, arbetslösa och låginkomsttagare.

Bättre representation i utbildningen

Hur ska då jurister nå dem som inte använder sig av de juridiska medlen? undrade moderatorn Maja Dahl från tankesmedjan Arena.

- Vi måste få en bättre representation på juristutbildningen. Vi har en ganska stor etnisk mångfald på Juristprogrammet vid Stockholms universitet, men barn till föräldrar som saknar högskoleutbildning är kraftigt underrepresenterade, svarade Jonas Ebbesson.

- Vi behöver fler förebilder. Jämfört med andra länder finns en ängslan hos jurister i Sverige för att ta plats. Allt för få jurister visar att juridiken kan vara en progressiv kraft. Jag tror det beror på att rättspositivismen är en stark tradition i Sverige; lagstiftaren stiftar lagarna och juristen är lagstiftarens instrument. Vi måste komma bort från det synsättet, sa Johanna Westeson.

- Det är viktigt att visa på juridikens relevans. Jag har haft förmånen att ägna mig åt juridisk folkbildning. De handlar om att ge ungdomarna i förorten en tro på sig själva, att de har förutsättningen at bli jurister. Frågan är om samhället är berett på de progressiva krafterna, sa  Rami Al-Khamisi.

En del av samtalet kom att handla om hur den svenska rätts- och samhällskulturen påverkar juristen.

- Vi lever i en välfungerande välfärdsstat. Sverige är bland de bästa i klassen på ”rule of law” och mänskliga rättigheter. Staten har alltid tagit hand om oss. Vi är vana vid det goda samhället och står inte på barrikaderna. Det finns därför en brist på ansvarsutkrävande som är väldigt farlig. Ett av många exempel på det är utlämnandet av två terrormisstänkta till Egypten där de utsattes för tortyr, sa Anne Ramberg.

Jonas Ebbesson berättade om sina erfarenheter som ordförande i Århuskonventionens granskningskommitté. Århuskonventionen är en FN-konvention som  tillförsäkrar konventionsländernas medborgare rätten att delta i beslutsprocessen rörande miljöfrågor.

- Det finns olika traditioner i olika länder. I Storbritannien är det extremt dyrt att driva en process, men medborgarna driver ändå olika processer. Nästan vart fjärde klagomål som når granskningskommittén är från Storbritannien, men den siffran säger ingenting om hur landet placerar sig bland övriga cirka 50 stater. Siffran återspeglar däremot den starka aktivistiska traditionen i Storbritannien.

Behov av juridisk folkbildning

Maja Dahl tyckte sig se ett behov av juridisk folkbildning. Hon undrade varför det verkar finnas en nervositet bland beslutsfattare och andra auktoriteter inför sådana folkbildningsinitiativ som Rami varit en del av.

- Det har med svensk rättskultur att göra. Politiker, oavsett färg, ogillar jurister. Vi har en uppgift att folkbilda och vara samhällets vakthund. I länder som har upplevt krig har de en annan känsla för detta. Där har man författningsdomstolar, sa Anne Ramberg.

- Svenska jurister har dock blivit allt mer synliga. Flera av mina kollegor är aktiva i sociala media och vi har nog aldrig förut haft en så synlig generalsekreterare för Advokatsamfundet som Anne Ramberg, sa Jonas Ebbesson.

Kommentarer från publiken

Efter panelsamtalet lämnades fältet öppet för kommentarer från publiken:

- Jag går på min nionde termin och jag har hoppat av tre gånger. I min omgivning säger folk: "Du måste ta dig in där och föra vår talan." Men jag måste försörja mig. Jag har inga kontakter. Lärarna säger: "Höj rösten", men då blir man behandlad som känslosam och oprofessionell av andra studenter.

Hon fick medhåll från en annan student:

- Det är ett konstigt klimat i klassrummet. Så fort det slängs in till exempel genusperspektiv i undervisningen är det några som börjar sucka, ifrågasätter relevansen och till och med lämnar föreläsningen. En del börjar himla med ögonen så fort man försöker problematisera. Det här har skapat en ängslighet hos mig. Jag kan känna mig dålig för att jag inte har jobbat som sommarnotarie på affärsbyrå fast jag vill jobba med MR. Det finns en elitism i juristkulturen.

Johanna Westeson kände igen beskrivningarna från sin egen tid som jurisstudent för 20 år sedan:

- Det finns en kultur på juristutbildningen om vad man får och inte får säga. Jag minns särskilt en viss kategori unga män som gick in med hull och hår i den där på förhand bestämda juristrollen. Det handlar antagligen om att de är unga och osäkra. De försöker hitta sin roll och tar tacksamt emot det givna paket som finns. Lärarna har ett stort ansvar att stävja det här med beteendet.

- Vi lärare är bekymrade över att det utvecklas ett slags ”tystnadskultur” i klassrummet under utbildningen. Jag tror inte att det är lärarna som skapar den, i varje fall inte generellt. Däremot kanske den utvecklas av tentamensfixeringen och av att studenterna vill att undervisningen fokuserar just på vad som är tentarelevant och inte på vad som möjligen uppfattas som ”onödiga”, reflekterande diskussioner. Vi har så klart som lärare ett ansvar för att motverka denna tendens, och vi har de senaste åren arbetat med att stärka studentengagemanget och förbättra progressionen i utbildningen. Men vi är inte i mål ännu. Om vi i större utsträckning skulle tentera studenterna även på kritiska och strategiska perspektiv, skulle studenterna också inse vikten av att diskutera dessa frågor i undervisningen. Det skulle förhoppningsvis också motverka en sådan tystnadskultur. Sedan är det viktigt att ni som studenter insisterar på att inte tystas av andra studenter vid undervisningstillfällen. Och jag tar till mig de synpunkter som ni fört fram i kväll, avslutade Jonas Ebbesson.

”Rörelsejurister - Vägen mot en samhällsförändrande juridik – om makt, civilsamhälle och behovet av nya jurister.” är utgiven av Arena idé och kan laddas ner från: http://www.arenaide.se/rapporter/