Om straff är moraliskt rättfärdigat är en central fråga inom den praktiska filosofin. Enligt en moralteori, vilken vanligen kallas retributivism, är straff moraliskt rättfärdigat i den mån brottslingen gjorts sig förtjänt av det och i den mån straffet står i proportion till brottet. Att ge brottslingar det straff de förtjänar är enligt retributivismen moraliskt rättfärdigat oavsett om det har några andra positiva konsekvenser, så som individual eller allmän prevention.

Många samtida retributivister menar dock att även om fängelsestraff kan vara moraliskt rättfärdigat, i synnerhet för allvarliga brott, så förtjänar inte alla brottslingar nödvändigtvis ett fängelsestraff. Att ge dem ett fängelsestraff vore att straffa dem mer än vad de förtjänar. Istället förordas icke-frihetsberövande påföljder, såsom samhällstjänst. Trots detta menar flera framträdande retributivister, så som Antony Duff, Andreas von Hirsch och Richard S Frase, att fängelsestraff ändå måste vara tillåtet och påbjudet för de fall den som dömts till en icke-frihetsberövande påföljd inte följer angivna restriktioner. Fängelsestraff tillåts då som en ”backup”. Det är dock inte uppenbart hur retributivister kan tillåta detta inom ramen för sin moralteori.

Vad retributivisten måste förklara är hur ett fängelsestraff kan vara förtjänt i dessa sammanhang, fastän brottet för vilket man dömts inte ansågs vara det. Vid seminariet diskuteras tre möjliga strategier med vilka retributivister har försökt svara på denna fråga.
 
De anmälda bjuds på kaffe och fika.
Anmälan till katarina.fast@juridicum.su.se senast måndagen den 20 november före kl. 12:00.


​Mauro Zamboni    Torben Spaak    ​Maria Nääv