Tiggare som sitter på gatan
Enligt Stadsmissionen tjänar EU-migranter som försörjer sig genom att tigga runt 70 svenska kronor per dag. Osubventionerad sjukvård för ett barn kostar ofta från 1800 kronor och upp. Foto: Sandnar/Mostphotos


Den 2 december sände Länsstyrelsen i Uppsala en nationell konferens med föreläsningar kopplade till utsatta EU-/EES-medborgare. Kavot Zillén, universitetslektor och docent i offentlig rätt, medverkade och talade om sin forskning rörande särskilt utsatta underåriga unionsmedborgares rätt till sjukvård. Av denna framgår att barnen till de EU-migranter som bland annat lever på tiggeri visserligen befinner sig lagligt i Sverige, men trots det exkluderas från vård på lika villkor eftersom de saknar rätt till subventionerad sjukvård - Något som till exempel barn till papperslösa och asylsökande däremot har rätt till i samma utsträckning som folkbokförda barn.
 

Har skrivit flera artiklar och en bok på ämnet

Det var under ett tvåårigt forskningsprojekt på Barnrättscentrum vid juridiska fakulteten på Stockholms universitet som Kavot Zillén tittade närmare på lagstiftningen som reglerar EU-migranternas rätt till sjukvård och skrev boken ”Barn i välfärdsstatens utkant”. Där noterade hon att det finns uppenbara luckor i lagstiftningen och att det råder delade meningar om i vilken omfattning Sverige har ansvar för dessa individer samt vilka rättigheter de bör ha i samhället. 

– Man kan säga att det finns problem i flera olika lager. Först och främst är det systematiska problem men det finns även problem med hur man ska tillämpa och tolka lagen. Vem är det till exempel som ska göra bedömningen? Den enskilde läkaren? säger Kavot.
 

Stor skillnad mellan landsting

Kavot berättar att eftersom det saknas tydlig rättslig vägledning för hur dessa fall ska hanteras så skiljer tillgången till vård för EU-migranters barn åt väsentligt mellan olika landsting. Medan vissa agerar enligt den lagstiftning som finns, det vill säga med utgångsläget att den som saknar sjukvårdsförsäkringskort inte har rätt till subventionerad vård, gör andra landsting ett undantag eftersom det handlar om barn. Det väcker i sin tur frågan om diskriminering utifrån FN:s barnkonventions regler om diskriminering och konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR).

– Dessa två konventioner har ganska liknande skrivelser när det gäller diskriminering. Förenklat så är det tre krav som måste vara uppfyllda för att man ska kunna konstatera ett agerande som diskriminerande. Dessa krav består av att enskilda måste behandlas negativt i förhållande till andra, att särbehandlingen har samband med en skyddad diskrimineringsgrund så som etnicitet eller ”ställning i övrigt” och att särbehandlingen resulterar i att enskilda inte kan utöva sina mänskliga rättigheter på lika villkor, säger Kavot och summerar med:

– Tittar man närmare på det finns det alltså flera diskrimineringsgrunder som skulle kunna bli aktuella i det här fallet.


Se Kavot Zilléns föredrag ”Ekonomiskt utsatta underåriga EU-medborgares rätt till sjukvård i Sverige” 
 

 

Om Kavot Zillén

Kavot Zillén

Kavot Zillén är docent och universitetslektor i offentligt rätt med ett särskilt intresse för medicinsk rätt och mänskliga rättigheter i vården, såsom religions- och samvetsfrihet, rätten till hälsa, rätten till privatliv och icke-diskriminering.

Hon är ställföreträdande föreståndare för Barnrättscentrum vid Stockholms universitet och även kursföreståndare för en ny fristående kurs i medicinsk rätt.

Läs mer om Kavot Zilléns publikationer.