Det typiska för läroböcker i juridik, enligt Claes Sandgren, är att de utgår ifrån en viss lag som kommenteras och illustreras med praktiska exempel.

- Så funkar det inte i verkligheten. Verkligheten är inte indelad i ämnesområden. En stor del av jobbet för en praktiserande jurist är att fundera på om det finns ett rättsligt problem i en specifik situation.

I berättelsen har Claes Sandgren planterat olika ohållbara juridiska resonemang, en usel polisutredning, en tvivelaktig kommunal upphandling och rena missförstånd av rättskällorna, allt för att uppmuntra läsaren till kritiskt tänkande.

- I läroböcker fungerar allting perfekt, men i verkligheten är det ju så att folk begår alla möjliga sorters fadäser.

Full av juridiska magplask

Boken innehåller inte bara juridiska magplask, den är även tryfferad med språkliga missar, exempelvis kontaminationer av vedertagna uttryck. Dessutom blandar karaktärerna ofta ihop olika kulturhistoriska referenser. Syftet är bland annat att skildra den språkligt osminkade verkligheten.

- Folk uttrycker sig ofta så här valhänt, jurister inräknade.

Han tycker det är viktigt att akademiker kliver ner från sitt elfenbenstorn.

- Vi bör inte bara hålla oss till vårt snäva område och vända oss till en liten krets. Vi bör vara mer samhällstillvända. Ett sätt som jag själv använt för att nå ut är att skriva debattartiklar. Att skriva en deckare är ett annat sätt.

På bokens baksida står att ”Ingen likhet med personer i levande livet är en tillfällighet.” Och visst passerar en hel del, mer eller mindre lättigenkännliga, personer revy från såväl det akademiska som det praktiska rättslivet, liksom från andra delar av samhällssfären. Hittills har inget uppgett sig ta anstöt, enligt Claes Sandgren; porträtten är, satiren till trots, ändå ganska oförargliga.

Bokens berättarjag, Raymond, är en streber till klassresenär från en fotriktigt socialdemokratisk uppväxt som gång på gång under sin resa har halkat av klassresan och aldrig riktigt uppfyllt den enorma potential han själv anser sig besitta på grund av omständigheter och, enligt Raymond själv, mediokra människor som har kommit i vägen för honom. ”Jag tycker allt sämre om mina egna tankar.” tänker Raymond i ett välsignat ögonblick av kritisk självinsikt.

- Jag har försökt att inte skriva läsaren på näsan utan läsaren ska själv få fundera och tänka igenom samhällsutvecklingen. Men jag tycker att den här typen av person finns det många av just nu.

Boken är försedd med triggervarning

Raymond, liksom flera andra av bokens karaktärer, hinner uttrycka en mängd misogyna, rasistiska och klassföraktande åsikter på bokens 243 rappa och dialogtäta sidor. Men inte heller normkritiker, feminister och kulturvänster skonas från satiriska slängar med sleven. Författaren har därför haft vänligheten att inleda boken med en triggervarning.

- Satir är en svår genre. Kanske kan någon tycka att boken är provokativ. Men jag hoppas att läsaren förstår att det är en satir, att det finns folk som har de här åsikterna. Det innebär inte att jag har någon egen uppfattning om de här sakerna. Det är ingen av de här personerna som jag identifierar mig med.

”Förlåt, det är Göran som är död – en brottslig satir” är utgiven på Jure. Pris. Ca 80 kr.

Claes Sandgren
Claes Sandgren.

 

Text och foto: Staffan Westerlund