Franchising är en affärsmodell där en oberoende näringsidkare, franchisetagaren, mot en avgift till franchisegivaren får rätten att använda ett varumärke, en produkt och ett affärskoncept. Genom en analys av de definitioner som förekommer i lagstiftning och andra former av regleringar utkristalliseras i avhandlingen följande universella definition:

Franchising är ett ömsesidigt förpliktigande, avtalsgrundat samarbete  under gemensam identitet, som innebär upplåtelse av ett affärskoncept, som åsyftar nyttjarens främjande av avsättning av en nyttighet, som upplåtaren antas ha kontrollrätt över, och som ska nyttjas på nyttjarens eget ansvar och i eget intresse, med upplåtarens varaktiga support.

- Franchising är bara ett av många exempel på transnationella affärsmodeller. Mycket av det jag kommer fram till går att applicera på andra affärsmodeller, till exempel factoring och leasing, säger avhandlingens författare, Anders Fernlund.

I avhandlingen går han igenom lagstiftning i samtliga 36 länder som har särreglerat franchising. En sammanfattning av dessa lagstiftningar finns i ett appendix till avhandlingen. Anders Fernlund konstaterar att lagstiftningarna skiljer sig åt väsentligt, både med avseende på vad som regleras och hur.

- Eftersom affärsmodellen är densamma borde rimligen problemen som identifieras vara desamma i alla länder. Men så är inte fallet; de är totalt olika och spretiga. Den ena kan handla om arbetsrätt, den andra om konsumenträtt och den tredje om processuella regler och så vidare.

Det innebär alltså att en franchisegivare som vill expandera utomlands måste ingå ett särskilt avtal för vart och ett av de 36 länder som har särlagstiftning. Varje sådant avtal medför friktioner i form av tid och pengar som måste avsättas för att tillägna sig kunskapen om de olika lagarna. Avhandlingen ger exempel på franchiseavtal som aldrig kom till stånd på grund av friktion.

- Min slutsats blir att ju färre friktioner, desto större möjligheter för en transnationell spridning av franchisesystem, säger Anders Fernlund.

Mot den bakgrunden förordar han istället harmonisering i form av självreglering inom branschen på regional eller helst global nivå. Sådana lösningar finns redan idag. I avhandlingen redogörs för de modellagar, avtal och Code of Conducts som har tagits fram av de internationella organisationerna Unidroit, Internationella handelskammaren (ICC) och regionala branschorganisationer, exempelvis Svenska Franchise.

Anders Fernlund är starkt kritisk till den svenska Upplysningslagen från 2006 som innebär viss informationsplikt för franchisegivaren gentemot franchisetagaren.

- Utredningsarbetet är dåligt genomfört. Man har skapat en lösning utan att kunna identifiera ett problem. Vidare är legaldefinitionen enkel att kringgå. Påföljden, ett föreläggande från domstol att ge lagstadgad information till franchisetagaren löser inga problem eftersom skadan redan är skedd. Mitt förslag på påföljd är istället att avtalet ogiltigförklaras. Slutligen finns redan den allmänna rättsprincipen Culpa in contrahendo som gör Upplysningslagen överflödig. Hela det tyskspråkiga Europa har avstått ifrån att haka på trenden att införa upplysningslag med hänvisning till rättsprincipen och det har visat sig fungera alldeles utmärkt.

I avhandlingen framför Anders Fernlund även ståndpunkten att franchising inte kan räknas som ett eget rättsområde, men däremot en egen avtalstyp.

 

En fulltextversion av avhandlingen "Franchising: Friktion mellan transnationella affärsmodeller och nationell särreglering" finns i DiVA.

 

Anders Fernlund

är advokat och delägare på Advokatfirman Nova. Han har över 30 års juridisk erfarenhet av franchising.

Kontakt:

Tel: +46 8 566 366 00

Mobil: +46 70 170 70 93

E: post: anders.fernlund@nova.se

 

Presskontakt

Staffan Westerlund, staffan.westerlund@juridicum.su.se, mobil: 072 147 30 93

 

Foto

Fotograf: Mats Burman, Ateljé Uggla, Stockholm

Högupplöst foto.

Anders Fernlund
Anders Fernlund