Grundprincipen i svensk rätt är att bevisrätten utgår från fri bevisvärdering. Det innebär att bevisvärderingen som utgångspunkt inte ska slås fast i lagregler eller andra rättskällor. Domaren ska alltså inte vara bunden av regler när denne fastställer ett bevisvärde, utan  ska grunda värderingen på kunskapsteoretiska resonemang.


Skatteprocessen utgår tvärtom från legalitetsprincipen som ställer krav på en lagbunden rättstillämpning och höga krav på rättssäkerhet. Bevisrättens krav på avsaknad av regelstyrning och skatteprocessens krav på lagbundenhet kan ge upphov till konflikter.

 

Praxis framför lagstiftning

Legalitetsaspekten och betydelsen av förutsebarhet är skäl som talar för att det finns behov av en mer reglerad bevisrätt med anpassade regler jämfört med hur det ser ut i skatteprocessen idag. Inte minst kan det faktum att de materiella skattereglerna tenderar att bli alltmer komplicerade och det fiskala intresset som många gånger ligger bakom en skatteregel utgöra skäl för att begränsa den bevisrättsliga friheten. Enligt avhandlingens författare är praxis oftast att föredra framför förändrad lagstiftning för att ett tillräckligt rättssäkert system ska bildas.


-    Idag lämnar Högsta förvaltningsdomstolen sällan prejudikat i bevisrättsliga frågor och i princip aldrig i bevisvärderingsfrågor. Så länge Högsta förvaltningsdomstolen uttrycker sig allmänt om bevisvärderingen och ger generella anvisningar är risken för konflikt med principen om fri bevisvärdering inte särskilt stor. Dessutom går det i regel snabbare att justera och nyansera praxis än lag om bevisrätten skulle bli allt för begränsad, säger avhandlingens författare, Caroline Nordklint.


Vidare måste domstolarna ställa högre krav på parterna för att få till stånd en bättre praxisbildning.


-    Domstolarna har fått kritik för bevisvärderingen i skatteprocessen, särskilt av ombuden. Det finns definitivt utrymme för förbättringar av skatteprocessen, så som fler välmotiverade domskäl som i högre utsträckning omfattar bevisvärderingsresonemang. I detta sammanhang bör man emellertid också diskutera vilket ansvar parterna har. Parterna är många gånger de enda som kan uppmärksamma rätten på behovet av ytterligare utredning och är också de som har det yttersta ansvaret för att tillse att domstolen får en korrekt bild av vad som hänt i det enskilda fallet. För att domstolen ska kunna klargöra bevisvärderingen behöver därför parterna emellanåt ta ett större ansvar för att strukturera och presentera bevismaterialet, säger Caroline Nordklint.

 

Svårt skilja mellan sakfrågor och rättsfrågor

Genom att reglera delar av bevisrätten är det möjligt att bland annat underlätta i situationer där det råder utredningssvårigheter och åstadkomma en bevisrättslig balans mellan parterna. Traditionellt brukar man i bevisrätten vara noga med att skilja mellan sakfrågor och rättsfrågor. En sakfråga brukar beskrivas som en fråga avseende förhållanden som har inträffat i verkligheten. Hit brukar bevisvärderingen hänföras. Med rättsfråga avses kortfattat spörsmål av betydelse för rättstillämpningen, till exempel bevisbördans placering och beviskravets höjd. Enligt Caroline Nordklint kan denna strikta åtskillnad inte alltid göras inom skatteprocessen. Ibland är det inte ens möjligt att avgöra vad som är vad. Då kan det bli nödvändigt att integrera och sammanblanda dessa frågor med varandra.


-    Ser man de bevisrättsliga frågorna som en helhet snarare än enskilda företeelser ges större möjligheter att anpassa bevisrätten efter den aktuella situationen. Det kan exempelvis innebära att man finner att lösningen på ett bevisvärderingsproblem ligger i en anpassning av en bevisbörderegel. För att nå denna lösning krävs det dock att man intar en öppen och flexibel syn på gränsdragningen mellan sakfrågor och rättsfrågor. På grund av gällande rättssäkerhetsbestämmelser, skatteprocessens utredningsregler och kravet på att staten ska få in skatteintäkter menar jag att man måste se bevisrätten som en helhet just inom skatterätten.

 

Avhandlingen  ”Bevisrättens tillämpning i skatteprocessen” går att beställa på Jure.

 


Kontakt:

Caroline Nordklint, Juridiska institutionen, Stockholms universitet
e-post: caroline.nordklint@juridicum.su.se
tel: 073-0396881


Presskontakt:

Staffan Westerlund, Juridiska institutionen, Stockholms universitet.
e-post: staffan.westerlund@juridicum.su.se
tel: 072-147 30 93

Caroline Nordklint
Caroline Nordklint Foto: Lasse Parbring