Inom inkomstslaget kapital beskattas två typer av inkomster: de löpande inkomsterna (så som räntor, utdelningar m.m.) och kapitalvinster. Lagstiftaren har utgått från att värdeförändringar ska tas upp till beskattning när de ger ökad skatteförmåga, vilket har ansetts ske vid avyttring. Endast sådana överlåtelser eller dispositioner som utgör avyttringar är således skattepliktiga. Detta innebär att avyttringsrekvisitens uppfyllande är avgörande för om en värdeförändring ska medföra beskattningskonsekvenser (i form av skatteplikt eller avdragsrätt).

Avyttringsbegreppet har lagfästs i inkomstskattelagens 44 kap. 3–10 §§ och har knappt förändrats över det senaste seklet,  ändå ger avyttringsbegreppet ständigt upphov till en rikhaltig praxis med svåra gränsdragningsproblem. Praxis har visat att det är långt fler fall än rena försäljningar och bytesöverlåtelser som anses utgöra avyttringar. Några exempel på situationer som behandlas i avhandlingen och i vilka avyttringsbegreppet ställts på sin spets är förändring av egendom (som omvandling av aktier eller bostadsrätter), upplåtelser av egendom med stora inskränkningar (som vissa former av leasing) och överlåtelser var ersättningen inte motsvarar värdet på den överlåtna tillgången (dvs. innehåller gåvoinslag).

De olika dispositionerna undersöks genom att de bryts ned till sina beståndsdelar och analyseras mot bakgrund av de motiv som föranlett regleringen och de övergripande principer som gäller inom svensk skatterätt. Härigenom undersöks (a) vilka komponenter, eller rekvisit, som ska föreligga för att en avyttring ska vara för handen och (b) hur dessa rekvisit definieras och avgränsas.

 

Mer information om disputationen.

Kontakt: Adriana Krzymowska, adriana@krzymowski.com, mobil: 073 242 1003

Presskontakt: Staffan Westerlund, staffan.westerlund@juridicum.su.se, mobil: 072 -147 30 93

Pressbild (Fotograf: Amelia Krzymowska)

Adriana Krzymowska
Adriana Krzymowska