Enligt rapportförfattaren finns det under 2018 fortsatt stora brister i utvecklingen av rättspraxis av diskrimineringslagen. I rapporten konstateras att väldigt få fall drivs till domstol av Diskrimineringsombudsmannen och fackföreningarna trots att de har såväl resurser som uppdraget att företräda personer som upplever sig utsatta för diskriminering.


- Man kan fråga sig om lagen verkligen är tänkt att påverka beteenden i samhället eller om det bara är en fråga om symbolpolitik, säger rapportens författare, Paul Lappalainen.


Några av de frågor som berörs i rapporten:

 

  • Är huvudproblemet med diskriminering attityder eller beteenden?
  • Finns det reella kostnadsrisker vid diskriminering?
  • Hur kan fler få möjlighet att ta tillvara sina rättigheter?
  • Hur kan det civila samhället bli en drivkraft kring tillämpning av lagen?
  • I Sverige finns ett stuprörstänkande kring diskrimineringsfrågor; olika aktörer tenderar att fokusera på sin egen fråga (till exempel kön, etnicitet, sexuell läggning och funktionsnedsättning). Hur kan beslutsfattare och civilsamhället gå från stuprörstänkandet till en sammanhållen syn på diskriminering?

 

Rapporten kan laddas ner i sin helhet.

 

Om rapportförfattaren

 

Paul Lappalainen
Paul Lappalainen

Paul Lappalainen är doktorand vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet. Han har både en svensk och en amerikansk juristutbildning. Paul Lappalainen arbetade tidigare som senior expert på Diskrimineringsombudsmannen.