Tillämpningen av nya teknologier som AI, systemtänkande och olika former av it-lösningar kan komma att få dramatiska konsekvenser för lagstiftningsteknik och lagstiftningsprocesser. De nya teknologierna kan användas på områden som hittills har varit rättsligt reglerade. Rättslig reglering kan i flera fall ersättas av programvara vilket gör rättslig reglering irrelevant eller onödig samtidigt som den kan bidra till effektivare reglering.


Bruket av AI och robotiserade system  väcker frågor kring hur teknologi kan komma att ersätta demokratiskt framtagna lagar samt vilka normativa, rättsstatliga och demokratiska konsekvenser detta kan få. Finns det en risk för att demokrati ersätts av teknokrati? Exempelvis kan det uppstå problem kring kraven på offentlighet och insyn i lagstiftningsprocessen och rättstillämpningen. Vidare väcker projektet frågor kring gränsen mellan lagstiftning och it-teknologi samt hur man kan förhindra missbruk och manipulation när nya teknologier tillämpas på områden som traditionellt har varit rättsligt reglerade. Projektet kommer också att analysera förändringar i lagstiftningsprocessen mot bakgrund av rättens internationalisering samt kraven på förenkling och effektivisering. Ett av projektets syften är att utifrån ovannämnda problemställningar analysera hur regleringsmodeller kan utformas och utvärderas.

Peter Wahlgren kommer att samarbeta med och delta i andra utvecklingsprojekt knutna till studier av sambandet mellan AI och rättsinformatik, exempelvis självkörande bilar, e-hälsa och smarta hus.


Arbetet kommer att dokumenteras löpande i artikelform och avslutas med en monografi.

En installationsföreläsning kommer att hållas senare i höst.

 

Om Torsten och Ragnar Söderbergs professur

Professuren instiftades år 2006 då Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelser donerade 25 miljoner kronor till Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Donationen ska användas till att finansiera en cirkulerande forskningsprofessur i rättsvetenskap som kan innehas av professorer vid fakulteten för en period av högst fyra år i taget. Innehavaren ska under denna period normalt ägna all sin tid åt forskning och är därmed befriad från sin undervisningsskyldighet.