När Anna Kaldal, professor i processrätt, gick universitetspedagogisk kurs 2017 gjorde hon en ministudie av hur metodfrågor hanterades av de studenter som hade fått AB på föregående års uppsatser.

– Jag konstaterade att de flesta AB-studenter hade ganska oreflekterade metodavsnitt. Studenterna var duktiga på att beskriva metoden men inte varför de hade valt just den metoden och hur de hade tänkt tillämpa den på materialet, säger Anna Kaldal.

Det visade sig att Gustaf Sjöberg, professor i civilrätt samt nytillträdd prefekt, hade samma erfarenheter. De bestämde sig därför att tillsammans skriva en hyggligt konkret vägledning.

– Vår bok är inte en bok om materiell metod. Sådana böcker finns redan. Vår bok ska hjälpa studenten att förstå och därmed uppfylla kraven på en examensuppsats, förklarar Gustaf Sjöberg.

Det finns ingen bättre eller sämre metod

Båda är rörande överens om att det inte finns någon bättre eller sämre metod. Båda använder i sin forskning såväl traditionell rättsvetenskaplig metod som alternativa metoder och tycker även att studenterna kan göra det; det är frågeställningen och materialet som ska bestämma metodval och inte tvärtom. De undviker konsekvent att använda uttrycket ”rättsdogmatisk metod” i boken.

– Begreppet är så laddat med förutfattade meningar. För att undvika att även studenterna fastnar i sådana diskussioner har vi valt det mer neutrala begreppet ”traditionell rättsvetenskaplig undersökning”. Vi vill komma bort från studenternas fixering vid att sätta en etikett på använd metod, säger Gustaf Sjöberg.

Anna Kaldal och Gustaf Sjöberg
Anna Kaldal och Gustaf Sjöberg vill uppmuntra studenterna att själv fundera över vad vetenskaplighet innebär
 

Inte en uppsättning regler

Anna Kaldal understryker att boken inte ska läsas som en uppsättning regler, i form av råd och exempel, över hur en uppsats i rättsvetenskap ska skrivas.

– Studenterna vill gärna veta exakt hur de ska gå till väga. Det vill vi undvika att tala om. Istället vill vi uppmuntra till egna reflexioner om vad vetenskaplighet är. En tvistefråga inom rättsvetenskapen är om jurister verkligen ska ägna sig åt något annat än traditionella rättsvetenskapliga undersökningar

– Såväl rättsvetenskaparen som juristen i det praktiska rättslivet tar hjälp av kunskaper från andra forskningsfält. Det innebär inte nödvändigtvis att du tillämpar en annan metod. Man måste skilja mellan att inhämta kunskap och att skapa kunskap, säger Anna Kaldal.

Hon får medhåll från Gustaf Sjöberg som tillägger:

– Det hindrar inte att rättsvetaren faktiskt skapar kunskap med andra metoder än den traditionella. Överallt i det omgivande samhället och omvärlden görs detta, men vi vill framhålla de stränga vetenskapliga krav som gäller om man ger sig in i en sådan övning. Det sämsta man kan göra är att medvetet eller omedvetet dölja den teoretiska grunden för hur kunskapen har skapats eller bara tycka till utan någon vetenskaplig grund alls.

Skapa enighet inom lärarkollegiet

Författarna vill också framhålla att ett ytterligare syfte med boken är att försök skapa enighet inom lärarkollegiet om vilka krav som ska ställas på examensuppsatser, vilket i sin tur leder till ökad rättssäkerhet för studenterna.

"Vetenskapskrav på uppsatser i rättsvetenskap – handfasta tips" är utgiven på Jure förlag och är obligatorisk kurslitteratur på kursen examensarbete. På 64 sidor går författarna bland annat igenom allmänna krav på vetenskaplighet samt hur dessa förhåller sig till rättsvetenskapens krav och det juridiska hantverket (språkbehandling, terminologisk exakthet, referenser etc.). Vidare behandlas betydelsen av att Juristprogrammet är en professionsutbildning och metodens roll i uppsatsskrivandet, samt forskningsetik. I texten finns korta råd och exempel och boken avslutas med längre exempel på hur redovisning av olika metoder kan se ut i en uppsats.

 

Artikeln är publicerad i Nyhetsbrevet Juridicum nr 2 2018:

Ny fond ska stödja diskriminerade nr2 2018 (228 Kb)

 

Text och bild: Staffan Westerlund